I min kropp är det idag en känsla av sorg och saknad som dominerar.

Vår lilla Cavalier king charles Affe fick i går somna in för gott. Han var tolv år, nästan helt döv och med krämpor både här och där. För någon vecka sedan skadade han sig dessutom i ett framben och lyckades inte hämta sig från det. Så vi var tvungna att ta beslutet. Helt rätt men ändå så svårt.

Jag tänker på mitt liv när jag tänker på den stund som Affe följt med vår familj.

När vår äldsta dotter Uma var 1,5 år åkte vi och köpte den gulligaste lilla valp jag någonsin sett. Guldfärgad med mörkbruna ögon. Han och Uma var bebisar tillsammans, han snodde hennes vantar och mössor, hon drog honom i öronen. De sov tillsammans och han följde med på alla barnvagnspromenader, när han blev trött la han sig på det lilla utrymmet under vagnen och sov. Han följde med oss till Umeå, var mitt sällskap under tentaplugg och oändliga timmar av läsande. Fick vara med om Siris bebistid, slickade henne i ansiktet och hon skrattade alltid lika hjärtligt (fast egentligen var det lite småäckligt hahaha). Låg med henne i babygymmet, var lite avis över uppmärksamheten hon fick och snodde alltid hennes nappar. Sedan följde han med oss till Luleå när jag gjorde min PTP och Johan var föräldraledig med Siri.

Och till sist, till huset där vi bor nu. Fick vara med om ännu en liten bebis födelse. Rymde flera gånger så vi fick hämta honom på polisstationen inne i stan. Poliserna skrattade och tyckte att han var en väldigt charmig liten rymmare som inte kunde sitta instängd i buren på polisstationen utan fick vara med dem tills vi kom och hämtade honom.

Han värmde mina fötter när vintervindarna blåste kallt genom vårt gamla trähus. Har alltid varit med och myst med oss framför kaminen inbäddad i filtar. Badat i sjöar och hav. Oändliga turer i skog och mark. Jagat fåglar (trots att han inte fick). Busat med hundkompisar. Tagit hand om våra katter. Sprungit efter pinnar och snöbollar. Han bara fanns där. Hela tiden.

En hund och det känns som nästan ett helt liv.

Affe var en del av vår familj och jag saknar honom så mycket <3