Manstarkt
För att förklara & förstå ett folkhälsoproblem som främst drabbar kvinnor behövs det tydligen 100% män…
Reflektioner på det? Som vanligt vill jag poängtera att jag har fullt förtroende för att de här tre personerna både är kompetenta och duktiga, det handlar inte om det. Det handlar om hur en arrangör så fullständigt kan skita i att fundera på representation och hur det uppfattas att sätta ihop en expertgrupp som består till 100% män. Jag hade haft större förståelse om temat var män & maskulinitet och att frågeställningarna handlat om tex hur män drabbas av stress och psykisk ohälsa. Ja men alltså ni fattar, om det fanns ett tydligt motiverat skäl till varför det var en bra idé med 100% manlig kompetens.
Jaja jag har i alla fall ett gäng frågor som jag hoppas att de här 3 herrarna kan svara på under utbildningsdagarna:
Hur ska vi vända på samhällshaveriet och systemfelet som stressrelaterad ohälsa & utmattning är symptomet på:
“Strukturella skillnader (sämre arbetsmiljöer, större ansvar för hem & hushåll m.m) gör att kvinnor drabbas hårdare av stressrelaterad ohälsa och utmattning. Det finns oerhört lite forskning som tar ett helhetsgrepp kring relationen arbete/fritid i relation till utmattning och ojämställdhet går igenom alla områden från vaggan till graven. Det påverkar kvinnors liv & hälsa.
I arbetslivet. I hemmet. I föräldraskap. I relationer.
Hur vill ni förändra det faktumet?
”Kvinnor, men inte män, blir sjukare efter andra barnets födelse. Kvinnor som grupp har förändrat sina beteenden enormt mycket till att göra mer som gruppen män. Det gör att ekvationen inte längre går ihop.”
Så det jag funderar över och hoppas att ni kanske har svar på är:
”Hur påverkar det kvinnor att vara den som känner sig ansvarig för att hålla ihop livet och samhället? Projektledarrollen. Kärlekskneget. Det som byggde och fortfarande håller ihop vårt välfärdssamhälle. Med priset att vi går sönder. En efter en.”
Hur tänker ni runt alla de här käcka och individualiserade tipsen, råden och behandlingarna som vi omges av.
Ni vet sådant som:
”Kvinnor borde sluta ta hand om sjuka, gamla föräldrar. Sluta hålla på så himla mycket med hem & barn & relationer och bara jobba heltid och hålla sig friska. Eller när ni redan har blivit svårt sjuka i utmattning kan ni få oerhört tveksamt verksamma KBT-behandlingar.”
Där människor får lära sig hur de ska göra för att överleva i dagens samhälle:
“Nej jag tänker inte ta hand om dig gamla mamma. Nu har jag lärt mig att sätta gränser… Jag är ledsen, det finns ingen annan som kan göra det heller. Eftersom hemtjänsten går på knäna. Eftersom jag går på knäna. Eftersom psykologen, läkaren, kuratorn i primärvården som ska plåstra ihop mig & hundratals andra utmattade individer går på knäna. Eftersom män som faktiskt i praktiken försöker leva jämställt går på knäna.”
Snälla ni experter på stress & utmattning, lova mig att ni pratar om samhällshaveriet:
Vem ska göra allt det som behöver göras?