Att förhålla sig
Det är inte alltid så lätt att vara en person som vill säga något om någonting.
Det här är en helt vanlig kväll i mitt FB-event om föreläsningen ”den ojämställda stressen.”
Först har vi ju den här klassiska. Fredrik. Många versioner av Fredrik (alltid män) mailar mig, skriver kommentarer och vill ha svar. Han önskar sig en personlig liten frågebox. (Som i det här fallet heter Sandra.) Nä han önskar nog inte ens. Han tycker sig ha rätt att kräva. Tanken på att 5 års studier och därefter ungefär 10 års kliniskt arbete utöver alla tiotusentals sidor, artiklar, studier, forskning, siffror kan vara LITE jobbigt att svara på i en FB-kommentar. Det verkar aldrig ha slagit honom.
Sedan kommer Kamilla och sneddar in från andra hållet. Hon blir sååå provocerad över att NÅGON ska kunna föreläsa om så otroligt självklara saker. HERREGUD det vet väl varenda människa att alla kvinnor dubbelarbetar och går på knäna. Och att HA MAGE att ta betalt för sådan där tafflig kunskap. (Läs ovan om ni funderar över min bakgrund.) Det skulle minsann ALDRIG Florence” fucking” Nightingale ha gjort…
Just när jag tänkte att jag skulle spränga mitt huvud, som jag fick höra av en person att en speciell myrart gör när den blir skitarg, så kom jag istället på den geniala lösningen.
Diskutera i bikupa! Fredrik och Kamilla!!! Jag har varken tid/ lust eller råd att agera spottkopp eller frågelåda men ni två verkar ju ha sjukt mycket intressant att fundera över tillsammans.
Under tiden gråter jag mig till sömns över sakernas tillstånd. I morgon är en annan dag.
-10 Comments-
Haha, vilka idiotiska kommentarer! (Jag skrattar, men med den största medkänsla med dig).
Haha ja alltså det är helt OK att skratta (eller gråta ;)) Ingela!
Fredrik-kommentarer är jag ju så himla van vid, men den andra var en slags nygammal angreppsvinkel. En ska aldrig sluta förvånas, den saken är säker iaf!
Allll styrka till dig som orkar fortsätta! Jag har slutat argumentera tex på jobbet.
Tack snälla, känner mig lite matt just nu faktiskt!
Jag gillar verkligen dina blogginlägg och känner med dig i frustrationen över att motstånd kan komma från helt olika håll och med helt olika vinklar. Hur kan en sansad diskussion föras? Senast igår blev jag upprörd över den nästan medvetna misstolkningen av data kring sexuella trakasserier på universitet och högskolor. Få anmäler = inga problem finns. Var sextonde kvinna hade varit utsatt enligt en refererad studie, men nästan ingen hade behövt utföra en sexuell handling så då var det inget att lägga vikt vid. Det var så konstigt uttryckt att jag kontaktat rektor och undrar hur mitt universitet tänker svara. Tack för att du skriver, igenkänningsfaktorn är så hög!
Tack Johanna <3
Du är bara bäst, skriver fantastiskt och det känns ofta som att du skriver som att det vore jag själv!
Du måste bara fortsätta med det du gör, finns så otroligt många saker du skriver som stämmer som är rätt, exakt så känner jag när du skriver.
Jag känner mig inte ynklig,inte spykiskt ostabilt, inte att jag inte räcker till osv…alltså det är inte mig det är fel på! // Girlpower forever peace!
Åh tack Cissi <3
Bikupa är ju en fantastisk idé! det ska jag testa på nästa gång jag inte orkar ta diskussion med personer som står så långt ifrån varandra.
Jag tänker ofta att det är just de människor en inte har med sig som en borde diskutera med. Men det är ju såååå jävla jobbigt att göra det! De missförstår medvetet, lyssnar inte, korsar armarna, lutar sig tillbaka och småler. Visst, många gånger har jag svårt att inte hånle/gråta åt deras urholkade argument men jag försöker hålla leendet/gråten väl dold.
Du är briljant, som alltid, Sandra. Vi ses i Malmö! Det ser jag fram emot MYCKET!
Åh jag tänker tvärtom Hanna, det kan aldrig vara värt att ägna livsenergi (och TID!) åt att diskutera med någon som ändå inte tänkt lyssna. 😉
Ja men alltså HUR KUL!!! Malmö!! Jag & Johan tänkte köra en hel Malmöhelg när vi ändå tagit oss så JKLA långt söderut, tar gärna emot tips på bra matställen eller annat kul å göra där! 😀