Ojämställdhet? Men min man är ju toppen!!??
Nu måste jag skriva om den här grejen igen. För er som läst bloggen från start förstår jag om ni tycker att jag upprepar mig, men det är liksom en del av harvandet och upprepandet som är syftet.
Så lets go again.
ALLA. ALLA. ALLA.
Människor är påverkade av det ojämställda samhälle vi vuxit upp i och som vi fortfarande lever i. Det betyder att strukturer och normer kommer att påverka hur ni tänker, känner och gör. Det betyder också att det ni gör, eller inte gör, kommer att värderas enormt olika beroende på kön.
När jag skriver om STRUKTURELLA problem. Alltså enorma samhällsproblem. Typ som att kvinnor blir dödade och misshandlade av manliga partners, så betyder det att det är ett problem
ÄVEN OM DU ALDRIG BLIVIT SLAGEN AV EN MANLIG PARTNER.
Ok är ni med på den?
När jag skriver om strukturella problem. Alltså enorma samhällsproblem. Typ som att kvinnor drabbas enormt mycket hårdare än män av stressrelaterad ohälsa och utmattning, så betyder det att det är ett problem.
ÄVEN OM DU INTE ÄR STRESSAD OCH/ELLER UTMATTAD.
Ok är ni med på den?
När jag skriver om strukturella problem. Alltså enorma samhällsproblem. Typ som att kvinnor gör enormt mycket mer av det obetalda arbetet i hemmet och dessutom nästan alltid blir familjens projektledare samt sköter det relationella arbetet, så betyder det att det är ett problem.
ÄVEN OM DU INTE GÖR EN MASSA OBETALT ARBETE OCH ÄR PROJEKTLEDARE OCH RELATIONSARBETARE.
OK är ni med på den?
Jag förstår att gemene man inte har koll på forskning/statistik och gör nulägesanalyser utifrån gruppnivå. Jag förstår att gemene kvinna relaterar saker de läser till om det är något de känner igen från sitt eget liv. Det är såklart ok. Men däremot tänker jag att lite vanligt hyfs är något som de flesta skulle behöva förhålla sig till.
Såhär: Om du läser ett inlägg som handlar om något som är ett lidande för en massa människor, säg sexuella trakasserier eller våldtäkter. Då kanske du har personliga erfarenheter eller inte. Om du inte har personliga erfarenheter så är det motsatsen till god ton att skriva:
”Åh så härligt jag har då ALDRIG blivit våldtagen eller trakasserad, men det är bara för att jag är så sjukt bra på att se till att umgås med rätt män och aldrig befinna mig i farliga situationer. Hurra för mig!”
MIG. MIG. MIG.
Jag ska vara ärlig och säga att den typen av otroligt egocentrerade kommentarer provocerar. Det är exakt samma mönster av victimblaming och kvinnobashing som går igenom ÖVERALLT. HELA TIDEN. (Problemet är INTE vad kvinnor gör eller inte gör. Problemet är att män slår, våldtar, misshandlar, skiter i barnen, skiter i tvätten , skiter i hemmet, skiter i om någon fyller år, skiter i att göra det lilla extra för en medmänniska. OBS! På gruppnivå och som samhällsproblem.)
Igår lackade jag ur på en person som under inlägget om mönstret av ojämställdhet som i de flesta heteronormativa relationer är ett fruktansvärt lidande skrev om sin toppenman. En annan person gick då in och frågade om jag inte tycker att det är ok att vara stolt över sin partner?
MEN FÖR I HELVETE -DET ÄR KLART ATT DET ÄR OK!!!
Men dels tycker jag att tajmingen och platsen är en sak som folk kan lära sig att fundera över. Jag tycker att folk kanske borde träna lite på att fråga sig:
Hur hjälper den typen av kommentar alla som lever i sjukt ojämställda relationer? Hur är det relaterat till det här inlägget som jag just skrivit? Som handlar om den nuvarande verkligheten för så oerhört många i det här samhället. Hur kan något förändras av att vissa har ”tur” och hittar ”toppenmän” när det vi pratar om här är ett gigantiskt samhällsproblem, dvs den strukturella ojämställdheten som påverkar överallt hela tiden och då framförallt i hemmet, relationer och föräldraskap? Det är SJÄLVKLART att det finns enskilda män som tar ansvar, men tyvärr fungerar här devisen ”inte alla män” alltför bra.
Om någon skriver till mig om ett exempel på ojämställdhet:
”Jag måste alltid klippa barnens naglar.” Då skulle jag kunna svara:
”Jaha vad konstigt, här hemma är det bara Johan som kommer ihåg att klippa barnens naglar. Du borde nog ha blivit ihop med Johan istället hahahahaha…”
Men igen. Tycker inte ni att det är ganska problematiskt att svara på det sättet? Vad blir bättre av att jag bemöter någons problem med att säga att det INTE är ett problem för mig? Bara fundera på det en liten stund.
Hur som helst, det här är bara en sida och i det här fallet handlade det om att jag för ovanlighetens skull inte orkade hålla ”God ton”. Förlåt för det. (Personen valde också att plocka bort sin kommentar.)
Men. Den andra sidan av myntet som jag nu tänker skriva om är väldigt mycket mer väsentlig när det handlar om varför mönster av ojämställdhet är så himla svåra att förändra och det är den här:
- Måttstocken för kvinnor och män är enormt olika, män får i princip medalj för exakt samma saker som det bara tas för givet att kvinnor gör, och..
- Det kommer ALDRIG in män på den här bloggen och skriver:
MIN FRU ÄR EN RIKTIG TOPPENKVINNA! Hon hjälper till med både tvätt och städning. Dessutom tog hon fyra månader föräldraledigt med vårt första barn. Fattar ni hur smart & insiktsfull fru jag har?? Ibland glömmer hon grejer men när jag påminner henne så gör hon verkligen sitt bästa. Jag har fått lära upp henne och prata om hur viktigt det är att vi delar på ansvaret. Sådant som att hon måste se till barnen även när vi är på fester. Nu fattar och försöker hon verkligen.
Tänk om alla män kunde se till att vara ihop med någon som henne.
Vet ni vad. Det händer aldrig.
Era toppenmän är inte här och berättar om hur duktiga ni är. Era män känner uppenbarligen inget behov av att rycka ut till ert försvar och berätta om hur duktiga och smarta och fina ni är när det gäller att ta hand om barn, sköta hemmet, städa, tvätta, vara projektledare och påminna.
Att så många kvinnor känner det behovet är en del av en oerhört ojämställd struktur.
-18 Comments-
Bra skrivet som vanligt och riktigt bra ”slutkläm”!
Tack Malin <3
Strukturer och strukturer.
Män har inte samma behov av att prata om sin kvinnliga partner med bekanta, än mindre att skriva om sin kvinnliga partner offentligt.
Saken är den att i mäns värld (d v s män emellan) så klassas sånt som skvaller.
Allt som rör ens partner är privat (d v s män emellan) och att diskutera vederbörande med någon annan det klassas som att gå bakom ryggen på sin partner (i mäns värld).
Män går inte bakom ryggen på sin partner p g a respekt för sin partner.
Det är därför du kan hålla en pistol mot en mans huvud och han kommer ändå inte avslöja något om sin fru. Han kanske sträcker sig till att svara på en direkt fråga att ”Hon är fantastisk” eller något i den stilen.
Kvinnor å andra sidan kan inte vänta på att berätta om sin manliga partner för andra. Kvinnor har ett naturligt behov av att göra detta och tolkar det således inte som att gå bakom ryggen på sin partner.
Spelreglerna är annorlunda mellan könen.
Det föreligger en könsskillnad på det sättet, även om jag såklart överdriver och generaliserar något för att belysa en poäng.
Vari ligger strukturen i detta.
Feminism tycks vara ett forum för kvinnor att klaga på män och få medhåll och bekräftelse. Det är väl bra att det finns sådana forum om behovet finns för kvinnor.
Problemet tycks inte vara att det finns en könsskillnad d v s att män inte beter sig som kvinnor, utan att det finns kvinnor som tar sina män i försvar och därmed bryter mot spelreglerna.
Ok, man kan argumentera för att det finns en struktur i och med att kvinnor, till viss del men inte helt och hållet, förverkligar sig genom sina män, istället för att vara självförverkligande.
Men jag tror inte att det rör sig om en ”struktur”.
Män tvingas vara och agera självförverkligande av nödvändighet. Män har inte alternativet eller möjligheten att förverkliga sig genom sin kvinnliga partner.
Det är den feministiska paradoxen. Kvinnor ska ha allt som män har, men inte samma krav och förutsättningar. Det är därför män skakar på huvudet åt feministisk politik. Men det är inte poängen här.
Kvinnor tävlar mot varandra i social status om vem som har det ena och det andra inklusive mest lyckat förhållande o s v.
Det blir lätt så att det påtalas hur duktig eller framgångsrik kvinnans gubbe är. Men det är snarare följden av ett beteende än en struktur.
Den feministiska devisen och mantrat är att män inte tar något ansvar.
Det är lustigt med tanke på att män ofta står för brödfödan och försörjer fru och barn.
Kvinnor står också för försörjning och tjänar pengar. Men försök att hitta en kvinna som gifter sig neråt och frivilligt skaffar sig en partner som tjänar mindre.
Det finns såklart, men det är inte särskilt vanligt. Det kan inte heller bortförklaras med att män tjänar mer, eftersom det finns många manliga individer som tjänar mindre.
Sen är man selektiv med många sysslor som ska räknas som ”obetalt arbete”. Det talas sällan om att fixa bilen, sköta gården eller snickra på huset, och fixa hemmabion.
Nej. Det är disken, dammsugningen och tvätten som räknas, och man bortser helt från att två individer kan ha olika krav på hur det ska skötas.
Mannen kanske nöjer sig med att dammsuga bara en gång i veckan. Det ska tolkas som att män inte ta ansvar för att kvinnor har högre krav.
Feminism tycks ha reducerats till ett forum för kvinnor att klaga på män. Det är fine om kvinnor har det behovet, men någon måste ”mainsplaina” och förtälja sanningen, så att ni får någon feedback.
Skämt åsido, fortsätt klaga på män. Det är okej.
Jag blev så glad av ditt förra inlägg och samtidigt sorglig över att så mycket stämmer in i min relation. Blev också provocerad av kommentarerna du tar upp här och är så glad att du kommenterar så bra, jag blir bara arg och vet inte hur jag ska bemöta dessa kommentarer. En kompis sa; ja om min vardag inte är bra så skulle jag inte stanna, där o då dog diskusionen. Nu har jag dock fått lite inspiration och hjälp, tusen tack!
Åhh Ullis, det är verkligen en stundtals smärtsam process att syna sina egna relationer i sömmarna med genusglasögonen på. Men det är också ofta det nödvändiga startskottet för att kunna jobba med förändring! Folk som säger att de skulle lämna sin partner så fort något skavde eller att de inte är villiga att kompromissa, har jag svårt att tro att de får några längre relationer att prata om. Vi är människor, vi gör fel och saker blir tokiga. Ibland av okunskap, ibland av lathet, ibland av hävd och gammal vana – men väldigt sällan av ren elakhet skulle jag våga påstå.
En av de viktigaste saker som jag förmedlar både i utbildningar/ föreläsningar och här i bloggen är att jämställdhet INTE är ett mål som går att bocka av. Det finns ingen som ”är” jämställd, däremot finns det väldigt många som kämpar på för att GÖRA jämställdhet i stort och smått. Det tycker jag är hoppfullt för oss alla.
KRAM <3
Sandra och Ullis – så glad över att någon lyfter det här. Just den här retoriken med att ”om min man gjorde så skulle jag lämna direkt” eller ”skaffa dig en jämställd man då” gör ju att man inte kommer vidare. Det måste få gå att belysa strukturella problem med exempel ur sitt eget förhållande utan att mötas av den typen av skuldbeläggande/förminskande. Praktiskt nog för männen blir det ju återigen kvinnans fel att man inte lever i en jämställd relation.
Jag har inte hunnit läsa ditt förra inlägg ännu, men jag vill tacka dig Sandra för att du fortsätter att enträget belysa det som blir snett med att leva i en heterosexuell relation i det samhälle vi lever i. Det är så skönt att ha någon som sätter ord på det som skaver utan att skuldbelägga.
I hela lämna/lämna inte diskussionen så har jag någonstans landat i att det finns ingen oupptäckt pool av fantastiskt jämställda män att välja på, den jag har är ändå ganska bra på det här om man jämför (även om att man inte kan bete sig som att man vunnit OS-medalj bara för att det endast finns en gärdsgårdsliga att tävla i, som jag brukar säga till honom) och det finns annat som gör att jag vill leva med honom. Men det tar ju inte bort att jag ganska ofta går omkring och känner mig väldigt arg över att strukturer, uppfostran etc. gör det till en sådan KAMP att få leva någorlunda på lika villkor och att jag är den som nästan alltid drar det korta strået i det här.
Tack Anna MN <3
Jag tänker att det inte finns en pool av fantastiska jämställda människor överhuvudtaget. Bara mer eller mindre måndagsexemplar av oss alla.. haha 😉
Åh, vad det här inlägget var bra!
Jag såg aldrig kommentaren och kan därför inte uttala mig om den., men jag blir också väldigt provocerad av människor som helt onyanserat säger att ”det där har aaaaldrig hänt mig och därför finns det inte”.
Däremot vet jag att jag några inlägg tillbaka skrev en kommentar som jag (när jag läste den igen)insåg inte var så jättenyanserad, även om jag verkligen inte ville skriva någon på näsan. Jag hoppas att ingen tog illa upp, för det är ju så att även om man inte manifesterar de tydligaste tecknen på ojämställdhet i sitt förhållande så är det klart att den finns där, så även i mitt.
Jag fattar inte om mitt svar kommer att hamna på ”rätt” ställe i flödet om jag bara trycker ”Reply” vid din kommentar så jag kom mig aldrig för att skriva en replik tillbaka. Men jag vill att du, Sandra, ska veta att jag hörde dig och jag har tänkt ett par varv till på saken.
Jag är medveten om att jag tex är den som bär ett tyngre ok av känsloarbetet i mitt förhållande. Inte för att han älskar mig mindre, men för att han inte fått samma ”träning” i att analysera och prata om dem som jag har under uppväxten. Detta gäller för de flesta män och just min karl är tyvärr inget undantag.
Jag har läst vissa kortare utdrag av Carin Holmberg och känner igen en hel del av det hon skriver. Framför allt har min karl en tendens att tro att man inte behöver ha påverkats av samhällets normer (BAHAHA! Vilket skämt, sa jag åt honom.) och detta är en diskussion som inte är avslutad hos oss. Som med så mycket annat i ett förhållande så är vissa diskussioner aldrig över utan återkommer igen och igen och igen. Förhoppningsvis med nya insikter däremellan.
Ursäkta mig om jag är lite ofin i kanten nu, men var är det för sabla kommentar här ovanför som Redbull har lämnat?? Jag blir så provocerad av allt fördomsfullt svammel så jag tror jag smäller av!
Till att börja med har den här människan en väldigt homogen umgängeskrets om hen inte insett att MÄNNISKOR har olika behov av att prata om sitt liv med sina vänner. Jag har vänner som identifierar sig som både tjejer och killar och med väldigt varierande könsuttryck och ingen är den andre lik med hur mycket de har behov att prata om. Den ena berättar varenda detalj om sexlivet, men nämner inte ett ljud om känslorna, medan en annan är tvärtom och en tredje berättar ingenting om sin partner över huvud taget och ingenstans hör detta ihop med könsidentiteten på personen.
Sen kommer vi till detta att det inte skulle finnas någon struktur.
Inte sjutton är det evolutionens biologiska skapelse som har gjort att jag håller en hammare bättre än min sambo eller att han inte kan mäta med en tumstock om hans liv så hängde på det.
Inte heller är det biologin som gjort att han längtar ihjäl sig efter barn medan jag mest känner ett ”mjäh”.
Biologin har inte heller gjort att min matematiska nivå är x antal gånger högre än hans, varför jag kan välja och vraka på varenda existerande utbildning i hela Sverige, medan han får kämpa för att ta sig in på sin.
Trots detta så är det mig de frågar när vi ska ha barn, det är honom de frågar om vi ska göra något åt det läckande taket över uteplatsen och det kommer garanterat vara han som får stående ovationer när han är pappaledig längre än jag.
Men det är inte strukturer enligt redbull här ovan, nej nej, det är olikheter mellan könen. Tack vad bra, då kan jag gå och lägga mig nu och sova gott om natten.
Åh men fina EvE <3
Jag vet exakt vilken kommentar du menar. Jag kände som sagt igen mig så himla mycket i den och som jag skrev till dig då hade jag nog kunnat uttrycka mig exakt sådär för några år sedan. Det kan ju självklart vara ok, men en av de viktigaste saker jag vill förmedla är att det har betydelse HUR vi pratar och VILKA det är som pratar om det. Så det försöker jag förtydliga i det här inlägget, glad att du tyckte om det.!
Se även svaret till Ullis här ovanför, alltså om att jämställdhet inte "är" men något som vi aktivt kan välja att "göra". Det är en viktig faktor att förstå för att kunna jobba med förändring i stort och smått. Kram!!
Och jag glömde; HUR och VILKA är ju naturligtvis oerhört relaterat till makt. Strukturell makt, språklig makt och konkreta maktpositioner. Ingen av oss kommer undan strukturerna, oavsett vad Redbull säger (han är väl för övrigt ett övertydligt exempel på någon som är extremt fast i vissa strukturer och föreställningar om kön tex. Den analysen har han nog inte gjort själv haha ;))
Okej, jag skrev del två i min kommentar ovan i lite lätt affektion, om en säger så. Ber om ursäkt för att min tankekedja inte blev helt solklar, men jag hoppas att mitt budskap blev det. Jag tror inte ett dugg på att personlighet och intressen sitter i biologi och kön, de sitter i individen.
Och haha förlåt för Redbull. Jag är ju ganska restriktiv med vilka kommentarer jag släpper igenom på bloggen, men den här var ju bara såååå rolig (och *hosthostgalen) så jag kunde inte låta bli att godkänna den. Får se om jag orkar lyfta upp och skriva lite mer om den specifikt. han har några sägningar i texten som skulle kunna vara intressant att prata mer om framöver! Vi får se hur det blir med det.
Så bra formulerat!!
Är så trött på detta med ”men min man är jämställd”
Eller hur Magdalena! Hela den meningen i sig ”min man är jämställd” säger MER om den som säger den än något om hur verkligheten ser ut 😉
Jag upplever också att det handlar om hur jag som kvinna hanterar strukturen…
ja många undrade om mitt barn skulle överleva när jag började jobba 3,5 månad efter födseln – jag vågade lita på att min man skulle fixa det.. (jag släppte kravet på hur det skulle skötas)
Det är ett av många exempel på hur vi varje dag jobbar med jämställdhet… visst det är jag som driver det för diska, laga mat, dammsuga mm görs oftare än meka med bilen eller måla huset…
Men då gäller det ju att båda parter lyfter det som behöver bli mer jämställt och släpper på sina krav… (maken får leva med att tavlorna inte alltid sitter helt rakt)
Det viktigaste tänker jg är ju viljan att jobba mot jämställdhet OCH att prata med våra barn om att vi jobbar på det.. sonen på 7 år tyckte att det var ju märkligt att jag hängde tvätten – varför gör pappa inte det? (Hans pappa gör det ofta när sonen sover) vi behöver synliggöra strukturerna för nästa generation och prata om hur man kan vara mer jämställda.
Absolut är det så Tess! Lite som jag skriver om i det här inlägget: http://www.jamstalldvardag.se/2016/08/05/fredagsfragan-4/
Strukturer och normer – det är allt det är. Och det sorgliga är att det skulle ta så otroligt kort tid att ändra på allt det här, om vi kunde börja på noll. En ny generation, uppvuxen på ca 20 år – och allt skulle vara ”fixat”. Ibland häpnar jag över hur fria från förutfattade meningar barnen är – och upptäcker dessa hos mig själv fast jag vill vara upplyst.
Av praktiska skäl är det jag som lämnar barnen och mannen som hämtar. Därför är det också mannen som handlar, lagar mat, gör läxor, spelar spel och i många fall inleder läggningen.
Vackert så? Nja. Projektledaren är fortfarande jag. Det är jag som ser till att mannen vet vad han ska göra, att vantar finns, att det sitter en lista på kylen där sånt som ska handlas påförs, osv x 1000. Ser till att sånt som kräver mer än 30 min framförhållning genomförs – och sätter upp det på min eller hans att-göra-lista. Detta leder självklart till många, långa diskussioner. Det är dock inte min poäng här.
Det barnen ser, är att det är mannen som gör det mesta i hushållet. För dem är det självklart att en man lagar mat, pysslar, slår in presenter, pratar om dagen som varit osv. Ibland skäller de på mig för att jag inte gör något. Då försöker vi förklara det där om Ansvaret – och de kommer säkert att förstå i sinom tid. Och kanske – dela på ansvaret i sina relationer…
Tack för att du finns, orkar och är så himla bra på att förklara! (Samt släpper igenom sånt som Redbull – så att du ibland slipper förklara. Klockrent :-D)
Tack själv Anna! Så tacksam över alla er som är här och läser och delar med er av tankar & reflektioner. Kram <3