Så himla märkligt att kvinnor inte gjort något åt saken tidigare
Angående #Metoo.
”Det är så himla MÄRKLIGT att kvinnor inte har sagt ifrån/ anmält eller gjort något åt saken tidigare?”
Någon som hört den kommentaren eller liknande senaste tiden? Jag tänkte istället för att implodera av ilska, vara pedagogisk, och påminna om hur det ser ut i det här samhället och hur saker aldrig är svartvita utan så komplexa att det nästan är omöjligt att greppa.
Någon som minns Linnea 14 år? Som blev våldtagen av sin skolkamrat Oskar på en skoltoalett. Som anmälde. Minns ni om reaktionen blev så här:
”Åh så himla bra gjort Linnea! Vad modig du är & så viktigt att anmäla våldtäkter!!”
Nej ni kan inte minnas det eftersom det som hände var det här:
Linnea förlorade sina vänner och vuxenvärlden vände henne ryggen. Rykten började florera i samhället där Linnea bodde. Rykten som sa att Linnea ljög och att Oskar var oskyldig. Men Oskar var skyldig och blev dömd för våldtäkt. Det fanns liksom ingen tvekan så här berättade Oskar själv i de inledande polisförhören:
”Han säger att Linnea bad honom att sluta fem eller sex gånger, men att han ändå satte sig på hennes armar för att hon inte skulle kunna komma loss, och att han bände upp hennes käke för att tvinga henne till oralsex.
Ur förhöret med Oskar:
– Jag började onanera och så sköt jag ju satsen i ansiktet på henne. Sen efter det så släppte jag henne.
Polisen: Kan du bedöma hur många gånger hon sa sluta?
– Fem gånger kanske, fem-sex gånger, säger Oskar.”
***
Vad hände då? Minns ni? Sa folk:
”Åh så himla bra gjort Linnea! Vad modig du är & så viktigt att anmäla våldtäkter!!”
Nej det hände inte. Det som hände var det här:
Över 2000 personer skrev på ett upprop för att fria honom och på Facebook bildades en grupp med över 4000 medlemmar som bland annat skrev de här sakerna om Linnea:
”Fyfan för äckliga fjortisluder som vill ha pengar och uppmärksamhet.”
”Det är sånt här som gör att jag skäms över att vara tjej. Att anmäla någon bara för att hämnas tyder på enorma psykiska problem. Hon borde få psykvård.”
Ok. Det var en liten påminnelse om hur ”enkelt” och ”lättvindigt” det är att anmäla för våldtäkt. I det här fallet för OVANLIGHETENS skull med en våldtäktsman som till och med erkänt. Läs mer om Bjästafallet här.
I vanliga fall frias ju våldtäktsmän för att de inte:
- Förstår ett nej. De kanske trodde att det var ett rollspel. (Hon skrek ”Nej!” och ”Sluta!” men han tänkte att hon ville ha lite ”dominanssex” så han körde på ändå.)
- Förstår ett nej. De kanske trodde att hon var blyg. (Allmänt känd som ”Flaskvåldtäkten”. Tre män våldtog en ung kvinna med en vinflaska tills hon började blöda. Hennes försök att streta emot tolkades av rätten och männen som att hon var ”blyg & lite tveksam”.)
- Har koll på ålder. De kanske trodde att hon var äldre. (Han var 27 år och hon var 13 år. Han friades på grund av att hennes kropp ansågs ”välutvecklad för hennes ålder” så han KUNDE JU INTE VETA. Tänk på det nästa gång ni vill handla snus och behöver visa leg. Att våldta trettonåringar utan att ha koll på deras ålder är tydligen ok i det här samhället men inte att sälja snus till någon som är minderårig.)
- Förstod att hon var paralyserad av skräck (Han trodde att hon sov när han våldtog henne och om HON HADE SOVIT och inte drabbats av frozen fright så hade han kunnat dömas.)
Ok. Och nu har vi BARA pratat de grövsta brotten. Om våldtäktskulturens yttersta konsekvenser.
Om vi istället funderar ett varv på sexismen som omger oss hela tiden. Tafs, kränkningar, olämpliga skämt, olämpliga närmanden.
VARFÖR SÄGER INTE KVINNOR IFRÅN? SÄTTER GRÄNSER?
I maj 2016 hände det här på akuten i mitt närområde. En kvinnlig polis anmäler en läkare. Såhär beskriver polisen vad läkaren sagt till den våldsutsatta kvinnan:
”Så han har slagit dig med en flaska så att du har fått tre bulor? Han nöjde sig med det? Då var han ju ganska måttlig.”
Polisen upplever att läkaren har en nedvärderande ton mot kvinnan, som upplever situationen som obehaglig. Hon upplever även att läkaren sitter för nära kvinnan, som han satt sig framför med benen i en v-formation runt henne.
Polisen som närvarar vid läkarundersökningen skriver i en premomoria att hon tänkte: ”Det här händer inte. En läkare talar inte på det här sättet till en kvinna som i två års tid varit utsatt för våld och kränkningar.”
Så här svarar sedan läkaren på anmälan i en intervju i vår lokaltidning Norran:
Det handlar om ditt bemötande. Du säger ”Då var han ju ganska måttlig.”
– Det finns väl en vänlig ironi i den kommentaren, hon har en buckla på huvudet och jag skulle ta reda på vad det berodde på.
Polisen upplevde det inte som vänligt.
– Nej, men poliskvinnan var en idiot. Jag har åratals erfarenhet av arbete med utsatta människor, inte minst flyktingar. Jag gör mig inte lustig i onödan, det handlar om att knyta mänsklig kontakt. Den här flickan förstod inte ens vad hon gjorde där, det var polisen som släpat dit henne.
Många ser nog poliser som trovärdiga vittnen.
– Den här poliskvinnan var dyngkorkad tänkte jag. Varför sa hon inget i undersökningsrummet? Man måste sitta nära och ha ögonkontakt, inte minst för att få veta om hon ljuger.
Har du lätt för att reta upp folk?
– Inte jag, de ska fan inte vara i närheten av mig när jag jobbar. Vid akuten ses distriktsläkarna som springpojkar som ska utföra jobb åt dem.
[…]
Du ser ingen poäng i att vara extra försiktig med en våldsutsatt kvinna?
(Nu reser sig Roger Karlsson från sitt skrivbord, drar sin stol närmare reportern så att de sitter mitt mot varandra. Han drar med kraft reporterns stol mot sig så att deras ansikten är nära.)
– Så här nära måste man sitta när man gör en undersökning.
Du är ganska stor i jämförelse med mig. Om jag var en våldsutsatt kvinna skulle jag säkert uppleva det här som hotfullt. Ska inte du som läkare ta hänsyn till sådant?
– Det är väl inte mitt fel, ska du lägga det ansvaret på mig? Då får hon väl ta det till det feministiska partiet. Jag tog stor hänsyn i det här fallet. (Läs hela reportaget här).
***
Vad händer med den här läkaren?
- Han blir tagen ur tjänst med omedelbar verkan.
- Han blir av med sin legitimation.
- Alla anser det självklart att en sådan här man inte ska jobba i närheten av människor.
Nej det händer inte. Den här manliga läkaren är typ den enda läkaren de har i det lilla samhället Jörn. Så de vill ha kvar honom. Hur skulle ni göra? Ingen läkare alls där ni bor eller en galen sexistläkare? Svaret är fan inte självklart. Eller om ni säger att det är självklart har ni aldrig bott i glesbygd och stått inför det valet. Han jobbade hur som helst kvar i flera år efter det här tillfället.
Alla vet. Ingen gör något. Eller jo några höjer sina röster. Flera anmäler för andra typer av övertramp. Men samhället sanktionerar och underlättar för läkare som begår fel efter fel eftersom de anses vara helt ovärderliga och oersättliga.
***
På vuxenpsykiatrin här i Skellefteå fanns det också en läkare när jag jobbade. Han hade något slags tvångsmässigt behov av att tafsa på kvinnliga kollegor. Jag tror att det snackades med honom om att han ”inte skulle göra så”. Men vad jag vet hände inte mycket mer. Ni vet det är ju så himla svårt att ersätta läkare. Skötaren som skrev lite mindre positivt om sin arbetsgivare på Facebook fick dock avsked med omedelbar verkan.
Det ÄR skillnad på person och person.
Jag är med i en FB-grupp för psykologer och jag vet att några av er läser här. Tänkte bara berätta lite som berör vår yrkeskår.
När jag läste på psykologiska institutionen i Umeå (åren 2004-2009) dominerades den där korridoren av så mycket sexism och vidrig kultur att det inte ens går att förstå att det är sant. Det var ett gäng manliga doktorander som var helt gränslösa och andra äldre manliga lärarkollegor som höll dem om ryggen.
Allt det här som pågick urartade till sist totalt på en gemensam fest med studenter & lärare.
Det begicks både grova verbala övertramp & sexuella trakasserier på festen.
MEN VARFÖR SÄGER INTE KVINNOR NÅGOT? ANMÄLER? BLABLABLA.
Det gjorde flera stycken efter den här festen. Pratade med institutionsansvariga, försökte få till en förändring och konsekvenser. Resultatet: Inte mycket.
Jag kollade i går kväll på nätet vilken personal som är kvar . Och många av de där männen sitter fortfarande tryggt i den där korridoren. Kanske pratar om #Metoo och hur förskräckligt det är. Om journalister, kändisar, kulturpersonligheter och anda ställen där de verkar ha problem.
Kontenta av det här sjuuuukt långa inlägget:
När kvinnor har försökt lyfta, anmäla, påpeka och förändra så har ALDRIG konsekvensen blivit hyllningar & tacksamhet utan snarare hot & hat. Förakt & social utstötning. Fått en stämpel som galen, omöjlig att jobba med.
Vi pratar om en samhällsnorm, en struktur och ett tyst kontrakt som ALLA påverkas av. Så sluta för fan att kasta sten i glashus.
Våldtäktskulturen och den patriarkala logiken gör att ingen kvinna någonsin kan vinna.
-115 Comments-
Ingen som kommenterar?
Tack för att du vågar skriva om det som tyvärr är vardag för många kvinnor. Är så tacksam över #Meetoo rörelsen. Det har tagit fruktansvärt lång tid innan det släppte men nu hoppas jag att det aldrig sopas under mattan igen.
Tack Elisabet! Jag hoppas precis som du att vi nu kan påbörja en verklig förändring och att det som nu händer är startskottet. <3
Det är många som läser (i går hade jag 22.000 unika läsare på bloggen) men få som kommenterar. På FB-sidan är det lite mer kommentarer & aktiviteter som syns utåt. Men jag blir alltid glad när någon orkar skriva ett ord här, så tack för det!
Haha och jag ser att jag inte överdriver det här med _få_ som skriver kommentarer. 1 kommentar på 22.000 personer som klickat in och läst, den procentsatsen blir inte hög 😉
Jag vill bara säga tack.. Tack för att någon kan sätta ord på det som så många (en majoritet) av oss som råkat födas som kvinna utsätts för.
Tack, för att du kan vara min röst när jag inte har orken att prata.
Tack, för att du är just du.
Och tack, för att du gav mig en replik att svara till mina tonårskillar i skolan när dom frågan ”Varför inte förrän nu?”.
Tack!
Tack för detta. Verkligen bra skrivet! Kram.
Tack Marie <3
Tack Janni <3
Så bra!
Tack Kristina <3
Jättebra och viktigt inlägg!
Tack Malin <3
Viktig text! Stort tack!
Cecilia
Åh tack Cecilia <3
Det finns många av oss män som respekterar kvinnor på lika villkor, och som jag, ser upp till de olika egenskaper som finns. Rätt kombinerat, så skulle vi kunna bygga en fantastisk värld. Tyvärr så göms denna sanning för oss också, själv är det svårt att förstå att omfattningen är så stor. Vi tänker ju inte ens så som dessa rötägg, maktgalna personer. Jag tror besvikelsen börja bli stor i mitt läger och vi kommer bli mer vaksamma och agera.
Det låter bra det Bertil! Så viktigt att män blir mer vaksamma & agerar när ni märker att någon agerar sexistiskt eller illa på något annat sätt. Det är ju tillsammans vi kan göra störst skillnad!
Bra skrivet! Det verkar vara otroligt vanligt med folk som förlöjligar och kritiserar de upprop som sker nu, vanligare än vad som syns och hörs offentligt. Så sorgligt.
Tack Maeryh!
Och ja det är ju verkligen ledsamt,men inte heller helt förvånande. Jag tror att det väntar ännu fler motreaktioner, tyvärr. Men hoppas såklart att jag har fel i den frågan 🙂 Kram!
Jag tänker, att det verkar vara någon slags spärr som gnisslande öppnar sig, mer och mer för varje dag. Det som förut inte lät sig förklaras, som viftades bort med olika nedlåtande kommentarer – inte bara av män – ett normbetende som förfäktades, trots dess långt ifrån normalitet, börjar begripad.
Äntligen, äntligen går orden in och dammluckorna brister, ett ljus går upp hos de allra flesta män (många, många stretar väl emot i rädsla att tappa makt, men de kommer att drunkna) och man märker det.
Det känns som att vi är på väg mot ett underbart paradigmskifte. ?
Åh så härligt beskrivet Marie! Tack för det 😀
Wow! vilket fantastiskt inlägg!
Tack så mycket Anna <3
Så välformulerat. Precis det här skulle så många behöva läsa och förstå. Alldeles för många lön och en del kvinnor som fortfarande inte förstår. Som pratar på om varför ingenting sagts. Tack!
Tack Hanna <3
Det kanske inte är så konstigt alt detta sker
först nu. Tillbaka i tiden så är det ju de stora medieföretagen som styrt infomationsflödet. Ni vet ju vilka som haft makten i dessa. Det är inte så väldigt länge vi använt hashtag. Det är nu vi börjar våga skriva. Det är nu vi når varandra över hela världen. Ingen kan längre mörka sanningen. Det är det stora deltagandet som ger resultat.
Absolut! Så är det.
Jag har alltid fascinerats av den flata responsen är när det handlar om sexuella övertramp. Fascinerats på ungefär samma sätt som när man ser en bil glida över is mot en kollision. Är det bara konflikträdsla, eller finns en rädsla för att man själv någon gång skall vara den som ifrågasätts? Att de man nu borde ta itu med nu, då kommer vända en ryggen?
Ändå är det ju så enkelt. I fallet med Bjärsta, så handlar det ju bara om att faktiskt se och bekräfta tjejen. Att ta hennes berättelse på allvar och sen föra en bra och vettig diskussion om hur man rimligen hanterar en ung gränslös kille.
Att också i sammanhanget skärskåda om det handlar om en persons sociala dysfunktion, eller om det är ett socialt problem i hela gruppen av ungdomar. Är det isolerat, eller är det ett mönster? Problemet med en sån fråga, är ju förstås att man kan råka få syn på de fulare delarna av den egna lokala kulturen… och det får ju inte hända…
Samma sak som i Bjärsta gäller på många sätt situationen med psykiatern och doktoranderna. Att ta på allvar, bekräfta och sedan föra en diskussion om hur man går vidare. Det är inte svårare än så. I några fall måste man komma fram till att det enda rimliga är att skilja personerna från sina tjänster/sin position, i några fall får rättssystemet ta vid. I några fall kanske det till och med finns en väg tillbaka, förutsatt att det inte sker på bekostnad av de som blivit utsatta och att det faktiskt går att tro på att en positiv förändring kommer ske…
Att tiga ihjäl situationen är hur som helst den sämsta av alla tänkbara ”lösningar”. Den cementerar problemen, lämnar utsatta utan upprättelse och får storyn om vårt jämställda samhälle och den faktiska verkligheten att gå allt längre isär.
Jag tror att det krävs att kvinnor säger ifrån, anmäler och så vidare. Men det är samtidigt helt meningslöst om inte omvärlden faktiskt ställer upp för dem när de gör det.
Ja håller med Marcus, egentligen borde det vara så himla självklart och ändå är det så otroligt svårt att få till det i praktiken.
Den dagen vi tillsammans nått dit är det dags att korka upp champagnen! Jag hoppas att det snart är dags 🙂
I veckan som gick ringde ett sk ”ex” till mig. Han var tyvärr full som han ofta var under tiden jag bodde med honom. Tjafs uppstod. Han hatar feminismen, tycker den är _farlig_. Han anser att jag är påverkad av den rådande tidsandan, har sjuka åsikter och är äcklig. Jahapp. Dum är jag med. Något av det värsta är att jag sagt att den gången han plötsligt runkande inför mig mitt under ett ”gräl” kan ses som ett övergrepp. Han är oerhört kränkt för att jag sagt detta. Han som kallar alla för lättkränkta och mig för överkänslig. Han är en idiot.
Denna texten är viktig och bra så jag tackar för ditt engagemang.
Nyligen var den en (kvinna) på min FB som ansåg att kvinnor var flata för att de inte stod upp för sig och sa ifrån. De fick i princip skylla sig själva om det hände dem saker om de inte gjorde ngt åt det själva. Jag svarade att det var fint att lägga ansvaret och skulden på kvinnorna, som vanligt.
Så ledsamt & hemskt Snäckan. Vi måste verkligen lägga skulden & ansvaret på det rätta stället och aldrig, aldrig, aldrig på den som blir utsatt. Kram <3
Jättebra inlägg. Det jag förvånas över är dock alla kommentarer i stil med: Oj, är det så illa – det visste jag inte. Samtidigt har vi ju i alla tider vetat om att vill man bli något inom skådespelarvärlden så måste man som kvinna ”knulla sig till toppen”. Och nu säger folk – oj, blir kvinnliga skådespelare sexuellt utnyttjade? Oj, i sådan hög grad. Va, det visste jag inte. Men okej då, folk har levt med skygglappar. Kvinnor har försökt höja sina röster i åratal. Jag är så himla glad att den här Metoo-kampanjen fått sådant genomslag och vi börjar prata om problemen. Som för övrigt även kan drabba män. Det är ju inte bara kvinnor som blir sexuellt utnyttjade.
Tack Pia! Håller dock inte med om att kvinnor någonsin ”knullar” sig någonstans. Det är väl snarare en sexistisk stereotyp och fördom som underminerar kvinnors extremt höga kompetens och hårda slit.
Tack för tänkvärd och superviktig text…..ja varför är kvinnor så tysta, säjer inget när det händer….? Kanske för att vi ”vet” att ingen bryr sig och att man i vilket fall som helst känner sig ”skyldig” till det som hänt.
Det är vidrigt hur det är…va det så här förr också, frågar sig många…ja det var det då skulle te.x en tidning ALDRIG ta in en artikel som handlar om det texten handlar om.
När jag var 19 år gammal (i mitten av 60-talet) jobbade jag på ett företag som hade sin huvudkoncern i Holland. När det var firmafest så kom det ett gäng representanter till min lilla stad och satt med vid middagen. Jag som var liten, späd och s.k söt fick en höjdare till bordet. Det var direktörerna på företaget som fixade vart vi unga tjejer skulle sitta. Min bordsherre var väldigt pratig (engelska) och jag kände mig blyg och lite ”utvald” det var ju spännande.
Till slut så gav jag upp, tyckte han var otrevlig och tafsig, jag reste mig och gick, tog min kappa och skulle gå, då kom vår kamrer och höll fast mig och sa med sur min att han hade lovat att jag skulle följa med den där holländaren till en efterfest på hotellet,…han hade fixat detta och lovat att jag skulle vara medgörlig. Jösses, jag sprang därifrån.
Idag hade jag anmält fanskapet för koppleri….men då gjorde jag inte det, fattade inte att jag ens kunde anmäla….men den där kamreren hälsade jag inte på, så länge jag jobbade kvar där.
Ingen sa något på den tiden heller…..nu är jag överlycklig att allt sådant här kommer fram….och stöttar verkligen de som råkat illa ut.
Ledsamt & obehagligt att höra Ann. Håller med om att det är fantastiskt bra att det nu blir en ökad medvetenhet & kunskap kring de här frågorna.
Ingen ska någonsin behöva bli utsatt för det som du blev utsatt för på ditt arbete (eller någon annanstans). Kram & tack för din kommentar <3
BRA belysning på de nedlåtande kommentarer som kommer i edan av dessa krafttag och framför allt att det i alla tider protesterats när kvinnor kränkts utan gehör från någon ”nivå”. Har hört olika ögonbrynshöjande uttalanden efter #metoo m.fl. upprop, ex ”tänk alla tjejer som aldrig blivit visslad efter – dom skulle nog gärna fått en vissling”… hjälp!
Nåja, nu är kraften äntligen igång och den energin kommer nå långt, långt! Stor ödmjukhet till alla kvinnor som står upp för sig – tillsammans kan vi förändra!?? ?
Så är det verkligen Camilla! Tack så mycket & nu gör vi förändringen tillsammans <3
Mycket bra text och väldigt tänkvärd. Vill inte att min dotter någonsin ska behöva fundera på vad hon kan och inte kan ha på sig, hur hon får sminka sig, vad hon kan eller får säga etc. Nej, jag vill att hon ska få känna sig fri att vara den hon vill och våga säga vad hon tycker, utan rädsla för kommentarer och övergrepp. Dessa hashtags är oerhört viktigt.
Tack Ingela & som du säger superviktigt!
Tack för en mycket viktig text?. Samhället i stort bygger på männens överlägsenhet. En sammanhållning kallad homosocialitet som bl a innebär att män föredrar varandras sällskap före kvinnor och att män respekterar och beundrar varandra. Viktigt att tillägga är att detta är en generalisering. Det finns män som fungerar annorlunda och hyser stor respekt för kvinnor och kvinnors integritet. Män har genom alla tider haft viktiga poster inom alla sektorer i samhället och särskilt inom områden som kommer ifråga när det gäller att anmäla övergrepp ex polis, läkare och domstolar. Så det kvinnor haft att ”anförtro” sig till vid en anmälan om övergrepp är till största delen män, män som håller ihop och skyddar varandra. Att kvinnor nu efter meetoo uppropet en efter en ställer sig upp och öppet vittnar om denna manliga överlägsenhet i samhället är det bästa som hänt på väldigt länge. Hoppas nu bara att det blir en ordentlig förändring inom juridiken så att kvinnor vågar och orkar anmäla. Och att kvinnorna inte utsätts för förtal av män eller andra kvinnor ?
Tack Irene & det hoppas jag också!
En liten fotnot: Den där grabben i Bjästafallet hette inte Oskar, han hette Dennis. Oskar var UG’s namn istället för, vilket olyckligtvis råkade vara namnet på en kille i parallellklassen.
Jag tycker det är lustigt att den där kommentaren kommer, att kvinnor aldrig sagt något. Kvinnor har sagt ifrån genom hela historien, problemet är ju att både män och kvinnor inte har lyssnat.
Namnen är mindre viktiga tycker jag, det är bara ett exempel på hur misstrodda de som anmäler övergrepp & våldtäkter ofta blir och hur svårt det är att få upprättelse eller gehör för det som hänt.
Hoppas att vi nu förändrar det faktumet!
Tack för en bra text!
Tack Frida <3
Bra skrivet!
Tack Lena <3
Käftsmäll till mig :/
Har tänkt så , har skämtat om det , har även funderat på storleken på metoo ..
Tycker en del överdrivit … Men kommit fram till att alla är vi olika , det någon tycker är obehagligt , tycker någon annan är en västanvind .
Blir lite orolig bara för de fallen som du börjar om har kommit lite i ”skymundan ” i pressen 🙁
De fallen som jag tycker är fruktansvärda och skamliga , skamliga på så sätt att rättsväsendet inte dömer för att de vet inte i vilken ordning tre våldtäktsmän våldtog !!!
Döm alla … Tycker jag :/
Bra text … Tack för bra läsning /Karin
Tack Karin!
Och vad bra att du tagit dig tid att reflektera kring dina egna tankar & reaktioner. Det är så vi kan lära oss nytt och då också börja agera på nya sätt 🙂
Tack för bra inlägg!! Du hjälper mig att få ett sammanhang på alla de där arga, uppgivna och förvirrade tankarna som flyger runt i huvudet efter att ha läst vittnesmål de senaste veckorna.
Tack Elin <3
Så starkt och så bra skrivet! Det här ämnet har alldeles för länge varit dolt, skamfyllt och bortglömt. Jag hoppas innerligt att #metoo bara är början.
Verkligen Felicia! Och tack <3
Så bra och viktigt text! Det är på tiden att det blir storm om detta vidriga som pågått så länge och gömts under mattan.
Blir så irriterad när vita hycklare till svenska män klappar sig på bröstet och påstår att det var bättre förr och alla problem kom med invandringen.
Tack för en mycket bra och verklighetsförankrad artikel!
Tack Camilla <3
En 13-åring våldtas en mörk kväll under dödshot med ett järnrör mot strupen. Offret släpps efteråt och lyckas ta sig hem. Polis tillkallas. Offret genomgår en obligatorisk gynundersökningen. Hon utfrågas av den manlige läkaren, med brytning, om hon ”njutit av samlaget” och om hon varit oskuld före brottet. Gärningsmannen döms till ett par månaders fängelse. Offret får ett skadestånd på 10.000:- (1970-tal). Inget stöd eller bearbetning erbjuds.
10 år senare jobbar offret som lokalvårdare på polisstationen. En morgon kommer en polis i god tid före sitt arbetspass. Skojar och skämtar. Går mkt nära kvinnan som backar och hamnar med ryggen mot väggen. Polisen omfamnar henne, tar på henne och försöker kyssa henne. Samtidigt som han säger ”jag var med när ”det där otäcka” hände dig för flera år sen”. Kvinnan beskriver händelsen för en väninna, som svarar: ja han ja, han är lite sån. Om hon anmälde de båda senare brotten? Nej. Tyvärr. Vad fanns det för bevis?
Vidrigt. Och smärtsamt. Så många som delar på liknande historier, att övergreppet liksom aldrig tar slut. Nu gör vi upp med våldtäktskulturen för gott. Det är fan hög tid <3
Tack. Bra, konkret och rakt.
Tack Michael!
Viktig text! Välformulerad! Det har sagts redan, men tål att upprepas, tack för att du sätter ord på det som så många av oss tänker och känner. Kram till dig!
Tack Nina! Kram tillbaka <3
Det är fruktansvärt att samhället set ut som det gör, och har man haft turen att inte uppleva detta i första eller andra hand kan det vara svårt att förstå hur illa det är. Tack för att du sätter ord på det.
Tack Camilla <3
Galet bra inlägg. Genomarbetat och med MASSOR av tydliga exempel. Det här ska jag använda när någon kommer med den typen av idiotiska kommentarer.
Åh tack så mycket Linda!
Jag tycker också det är bra att ha några konkreta exempel på lager när det gäller att bemöta mer eller mindre konstiga (och stundtals provocerande) åsikter i frågan.
Jag förstår att allt detta hemska är sant men kommer alltid ha svårt att ta in det eftersom det inte ens lite stämmer in på mina erfarenheter och värderingar.
Aldrig upplevt män som hotfulla eller överordnade mig. Aldrig upplevt att ett nej inte är ett nej… det är väl fullständigt självklart att den som säger nej har veto?! Att det blir awkward är en annan sak, men är man osäker har man alltid alltid rätt att dra sig ur. Och det är väl självklart att en våldtäkt är ett fruktansvärt brott som begås av folk med ohyggligt konstiga värderingar. Om man kan ge sig på någon som inte vill (eller sover!!!???) så är man uppenbarligen fullständigt störd i huvudet och jag skulle aldrig vilja ha med en sådan person att göra.
Jag är i allra högsta grad en kvinna men har aldrig någonsin utsatts för ens mildare sexuella trakasserier. Inte under en hel livstid (född på 80-talet). Och skulle nån ha försökt skulle jag ha tänkt ”oj vad pinsamt för dig, stackars människa som inte förstår att det inte är 50tal och att man inte längre kan behandla kvinnor så”.. och så skulle jag säga till på skarpen/sparkas i skrevet och jag kan inte tänka mig att folk i min omgivning skulle beskylla mig för något en man gjorde mot mig. Det är ju helt absurt!!!
Självklart ifrågasätter jag inte alla dessa historier, i den här artikeln, under #metoo kampanjen och alla upprop i olika branscher. Men det är bara väldigt svårt att ta in något som är i sådan total motsats till hur man själv har sett på världen (Sverige i alla fall). I min värld är kvinnor inga offer. Och ska man dra det till sin spets: minst lika kapabla att förstöra andra människors liv som män är. I min värld handlar det om vem man är som person. Kön kunde inte vara mer ovidkommande. Och jag vill inte tro att folk fortfarande lägger sån enorm vikt vid kön och att vi fortfarande göder stereotyperna. Hur länge ska vi hålla på såhär egentligen? Är det bara jag som känner att allt går så långsamt, att tålamodet börjar vara slut?
Behandla varandra med respekt, punkt.
Ja du Emmy, vet inte riktigt vart jag ska börja? Kanske såhär:
Ta del av tillgänglig statistik & kunskap. Läs på. Kanske typ allt av Katarina Wennstam? Googla frozen fright som är den vanligaste reaktionen vid våldtäkt. Fundera över faktumet att de flesta våldtäkter sker i hemmet med någon du känner. Eller läs den här bloggen. Lyssna på alla tusentals kvinnor som har blivit utsatta (eller i nuet faktiskt utsätts) och träna på förmågan att förstå att något kan vara ett enormt samhällsproblem även om du personligen inte upplevt det. Läs det här inlägget _en gång till_ och försök låta det sjunka in, så här ser det ut. Det här utsätts riktiga människor för varje dag. Här i ditt trygga Sverige blir en kvinna dödad av en man i snitt var tredje vecka. Kvinnojouren går på knäna, utan tillräckliga resurser och med obefintlig ekonomi så kämpar tusentals ideella krafter & människor.
Varje dag. År ut och år in. Den dagen vi lever i ett samhälle där alla behandlar varandra med respekt oavsett kön, då kan vi sluta räkna, mäta och prata om att män som grupp står för nästan allt våld i det här samhället och för ungefär 98% av allt sexuellt våld. Den dagen kommer däremot inte av sig självt utan är något som vi alla behöver kämpa för.
Sandra jag tror att du missförstod mig.
Mitt inlägg var inte menat som en attack eller öht ett ifrågasättande av den statistik som finns och de berättelser som delas. Jag angav för övrigt också bara Sverige för att det är den verklighet jag känner till, har inte bott någon annan stans, inte för att säga att Sverige är tryggare än nåt annat ?
Det enda jag vill säga är att trots att ha bearbetat detta i månader är det svårt att ta in en verklighet som är så brutalt annorlunda än den man själv har upplevt. Jag skulle heller inte bli provocerad av detta om det inte var för att det ständigt antas att ALLA kvinnor känner igen sig i detta och att om man inte gör det är man inte kvinna.
Självklart stödjer jag kampen, varje dag, trots att allt i min omgivning tyder på en annan verklighet. Men varje människa har sin historia och jobbiga upplevelser som tar ifrån en sitt människovärde, så jag tror inte riktigt på att inte få ventilera fler perspektiv än ett.
Det är skrämmande hur mycket sånt här man hör om när jag i alla fall aldrig ser något i min vardag. Jag tvivlar inte på att det händer, utan är mer rädd för att jag antingen är blind eller att människor runt om mig är så bra på att mörka det att det inte kommer fram.
Jag önskar att det fanns något jag kunde göra, man intalar väl sig själv att man är en bra människa men det är tungt att veta att så många känner sig osäkra eller lever i vaksamhet.
Det finns så mycket du kan göra Jesper! Håll koll i din vardag. Säg ifrån om någon drar sexistiska skämt eller engagera dig i Män för jämställdhet http://mfj.se. Ta del av den fakta & kunskap som finns, berätta för människor i din närhet att du funderar på frågorna och att du vill kunna var ett stöd om någon behöver. Lyssna, lyssna & läs böcker, filmer, bloggar.
Det är tungt & ledsamt att inse hur det ser ut, men det är också en fantastisk möjlighet att kunna engagera sig i förändringen. Det är aldrig för sent <3
Otroligt bra, viktig och vidrig text. Hittade den på #deadline (så över femtusen journalister har haft möjlighet att läsa den.)
Önskar dig allt gott i ditt arbete
mian
Åh tack så himla mycket mian! Nu blir jag verkligen sprickfärdig av stolthet & glädje du är ju en av mina förebilder <3
Långt att läsa, men bra skrivet. Jag blir glad för dina konkreta exempel, så jag delar ditt inlägg på Facebook – där jag har sett fler än en – kvinna! – ifrågasätta #metoo och allt som berättats i dess kölvatten. Där man också dragit ”jag är väl kanske inte snygg nog/etc eftersom det aldrig hänt mig”, ”vilka miljöer utsätters sig de här kvinnorna för”, ”lär flickorna respekt för sina egna kroppar redan från början” och diverse annat som gör mig både uppgiven och arg att läsa. Jag skulle önska att just de kvinnorna läste detta ditt inlägg, så kanske de skulle förstå att det handlar inte om ”snygg nog”, att det händer andra – jämt och samt och dagligen – även om det aldrig händer dem och att det inte hjälper det minsta att lära flickor respekt för sina egna kroppar (det gör föräldrar idag, inbillar jag mig) om inte de som har mer muskelmassa har lärt sig att man ska respektera andras gränser.
Tack så mycket Inga-Lill och jag håller verkligen med. Det tjänar inget till att lära flickor & kvinnor ännu fler strategier för att klara sig undan när det är förövare som måste lära sig att SLUTA. Vi måste prata mer om män, manskultur och destruktiva normer och lägga allt skammande av de som blir utsatta, på hyllan för gott.
Kram!
Jag var nästan 30 år när jag förstod att det inte var normalt, och att alla kvinnor inte varit utsatta för tafsande män. Det började när jag var åtta år. Släktingar som klämde på bröst, snuskiga kommentarer, främlingar som tog på mig på tunnelbanan, män som följde efter mig, män som ville fota mig naken, främling som tryckte mig mot väggen på dagtid och tog mig på rumpan. Detta innan jag var myndig. Jag sa till en vuxen en gång som frågade mannen om det var sant, han sa nej och så var det inget mer med det. En av de bröstklämmande släktingarna gjorde det inför tre vuxna som bara vände sig bort, jag har fått fingrar inkörda mellan benen vid 13-jag anser mig ha tur för det var det grövsta jag råkade ut för, jag utvecklade en väldig kaxig attityd mot män som ett försvar och den ligger fortfarande kvar vid 46 års ålder. Min reaktion på allt är att leva ensam, min tillit till män blev helt förstörd som ung och i ett samhälle som vände bort blicken så trodde jag att det var så det var, att det var så män var. Jag visste inte så mycket annat. Min dotter blev utsatt för ett övergrepp när hon var åtta. Jag polisanmälde-fick nästan hela min familj emot mig. När jag berättade för min bror vad jag själv varit med om så sa han att jag borde ha polisanmält och om jag inte hade gjort det så hade jag ingen trovärdighet. Målsägarbiträdet som min dotter fick berättade att det är mycket vanligt att familjer vänder sig mot offret om förövaren finns i familjen.
Jag vet efter att ha pratat med unga tjejer att de ofta är utsatta för tafsningar, rena övergrepp på fester, killar som inte slutar när de säger nej, killar som sprutar i dem, över dem fast de tydligt sagt att de inte vill. Vem ska de klaga till? Ingen bryr sig, sådan är verkligheten. Metoo är en underbar kampanj, den har gjort att ingen behöver vara tyst längre, när man inte behöver vara tyst längre så minskar skammen. Jag har alltid varit ärlig med det som hänt mig till folk, tänkt att kanske hjälper det någon annan som inte vågar säga något-att veta att de inte är ensamma.
I mitt facebookflöde dyker det upp folk som tycker att metoo gått för långt, att det är synd om männen-många kvinnor. Jag brukar fråga dem om de skulle säga likadant om det var deras döttrar som kom och berättade dessa saker.
Nä usch, ber om ursäkt för längden på detta. Jag vet fortfarande idag inte varför jag vart så utsatt, jag var tidigt utvecklad förvisso men ändå. Jag var knubbig, med ett helt normalt utseende, inte särskilt söt. Jag kan inte förstå varför. Men jag har tur, jag blev aldrig våldtagen, även om jag i efterhand kan se att jag var nära i vissa utsatta situationer.
Så ledsen över allt du varit med om Elisabeth! Så himla ignorant & korkat att säga att metoo gått för långt. Det har ju knappt börjat 😉
En kvinna som säger ifrån blir kallad ”gnällkärring”, får höra ”har du pms eller?” och ”jävla mensbarn”. Kvinnors ifrågasättande tas inte på allvar. Folk som påstår att kvinnor ”inte sagt ifrån förut” har uppenbarligen missat att vi har ett rent feministiskt politiskt parti, att kvinnor har rösträtt i Sverige på grund av att kvinnor kämpat sig till det eller att yrket ”hemmafru” inte knappt i Sverige längre. Det är inte direkt som om kvinnor inte klagat de senaste hundra åren, eller att kampen inte givit frukt. Men det tar alltför lång tid, om det bara är kvinnorna som protesterar.
Ja men precis Annie! Folk har tydligen ett otroligt selektivt minne, eller så är de som säger det sådana SOM ALDRIG GJORT ETT SKIT eller brytts sig för fem öre förut. Så tänker jag iaf 🙂
Jäkligt bra och konkret skrivet. Exakt så är det tyvärr och så less på den där dumma kommentaren.
Tack så himla mycket Anna! Jag är också less.
Så bra skrivet! Jag har funderat mycket sedan Meetoo dök upp och valt att inte tagga, det var länge sedan saker hände…
Sedan har jag fortsatt att fundera.. är det verkligen så bra omkring mig som jag tyckt? Det finns fortfarande sådant som är en accapterad del av vardagen och som jag inte reflekterat över föränn nu.
Exempel: Manlig kollega presenterar arbetsgrupp inför 50 åhörare. De manliga presenteras med förnamn, efternamn och titel.. Jag och min kvinnliga kollega bara med förnamnet. Det skavde lite, men det är nu jag ser det ur ett annat perspektiv – det är inte ok..
Tack igen
Tack Tina <3
Tack för att du klär allt det viktiga i ord och att du vågar. Jag är så glad att såna som du finns!
Tack så mycket Bengt-Arne! 🙂
mycket bra skrivet! Det som gör mig ledsen är alla kommentarer från kvinnor att ”nu får de väl ge sig, har alla kvinnor utsatts för övergrepp. Den ena är värre än den andra ” osv. Vi har så häftiga diskutioner ibland, har de aldrig drabbats eller är de helt blinda? Själv har jag hundratals historier att berätta ( alla är inte mina men man ser och hör ju) Jag blev tafsad på redan som 12-13 åring, av manliga klasskompisar, släktingar och främmande män. Först ut var min morbror som ” kittlade mig och samtidigt klämde på mina bröst när jag var 12, sen ännu en morbror och senare en farbror som klämde och petade både här och där. Jag var rädd men hade inte den relationen med mina föräldrar så jag sa inget( 60-tal) Detta fortgick i flera år och jag trodde att detvar mitt fel . Jag gifte mig med ”fel” man och blev slagen och våldtagen i flera år. Jag har varit destruktiv och hatat mig själv hela livet. Nu börjar stenen i bröstet lösas upp och jag hoppas att jag ska läka innan jag dör. Nu får vi väl hoppas att jag lever några år till , är 63 år nu.
Åh Maja jag hoppas att du ska få läka & leva ett bra liv framöver. Kram <3
Bra skrivet! Vi behöver alla höra/ läsa om detta, även de som ”aldrig” har varit med om eller hört talas om detta! Ett nej är ett nej!
Exakt! Tack Helena! 🙂
#meeto
Vågar berätta om min upplevelse. När jag var i 20 årsåldern så körde jag tidningar på morgonen, på andra sidan körde en man i 60 årsåldern. Efter några månader började han följa efter mig till mina trapphus, han började följa efter mig i trapporna och var oförskämd, sa saker som : är du nyknullad , har du smakat på en riktig man, jag kan knulla sönder din fitta.
Från början försökte jag skoja bort det. Efter ytterligare någon vecka trängde han in mig i ett utrymme mellan hissen och trappan, höll fast mig och var fast besluten att göra slag i vad han kallade en åktur på pålen.
Tack gode gud att nattpatrullen kom.
Följande turer hade jag en vän med mig på nätterna/mornarna.
Jag anmälde för våldtäktsförsök och förföljelse.. hände inget alls Hos polisen
Chefen förbjöd dock mannen att komma inärheten av mig. Men tyckte att jag överdrev.
Det värsta är att han kort därefter tydligen gav sig på en ung tjej på en ridklubb.. det vart inte heller något av det, han var en del finansiär till stallet. ?
Så fruktansvärt illa på så många sätt Sandra. Ingen ska någonsin behöva stå ut med hot, kränkningar & trakasserier vare sig på arbetet eller någon annanstans. Kram!
Jag har också tänkt varför komma nu så här långt efter, vi måste säga stopp tidigare och göra något här och nu eller då! Jag har fått mig en tankeställare och jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Jag har lagt mina övergrepp bakom mig och gått vidare, jag klarar av det. Men jag hoppas att de som nu får styrka att ta upp det kan få hjälp bli stärkta och sen lämna det som hänt, lämna det bakom sig och äntligen gå vidare i livet oavsett om det ”bara” är att få prata av sig, anmäla, konfrontera eller bara få veta att fler drabbats.
Vi kan inte låta det förflutna förstöra för resten av våra liv! Jag vill inte heller se att detta blir en manshatarkampanj för alla män är inte vidriga! Och jag hade blivit oxtokig om någon av mina döttrar blivit utsatta och inte betrodda eller fått utstå ytterligare kränkning enligt dina exempel.
Ja det som är svårt är ju att människor reagerar så olika och även har väldigt olika sätt att hantera/överleva trauman. Men jag hoppas också att fler ska få upprättelse & kunna leva bra liv om vi bygger ett system som faktiskt kan låta människor få göra just det. Där är rättsväsendet en viktig del, men det krävs också att vi jobbar förebyggande i alla miljöer från förskola & skola till arbetsplatser och offentliga miljöer.
Att prata om hur verkligheten & statistiken ser ut när det gäller tex sexualbrott är viktigt och är definitivt inte manshat utan en chans att hjälpa män & människor att förändra. Hur kan vi få män att leva & agera på mindre destruktiva & våldsamma sätt? Jätteviktigt. En samhällsfråga som vi tillsammans måste lösa.
Bra text. Vansinnigt frustrerande att läsa exemplen om alla som inte blir trodda, som blir motarbetade. Jag tror att i kölvattnet av #metoo behöver vi börja prata om hur vi runt omkring bör agera. Vilka signaler bör man vara uppmärksam på? Hur skapar man en tillvaro där den som utsätts för trakasserier (eller värre) känner sig trygg med att berätta? Vad kan vi göra för att stötta våra vänner och kollegor? Jag tror att det är nästa diskussion.
Nyligen anmälde en kollega en annan för sexuella trakasserier. Jag har tackat henne och berömt henne för att hon vågade anmäla och stå upp för sig själv, och för att hon förhoppningsvis hjälpt andra genom att anmäla. Jag gör vad jag kan för att vara stöttande. Ändå känner jag mig så satans otillräcklig.
Absolut Joshua, det är superviktigt! Att inte misstro eller låta rädslan för hur det ska bli styra ens reaktioner & bemötande när någon faktiskt vågar berätta. Jag känner mig också ofta otillräcklig men det räcker långt att bara finnas där. Lyssna. Bekräfta och stötta. Även om inte allt går att lösa så går det att vara en medmänniska <3
Viktiga ord som berör och bör beröra fler, jag delar! Tack för välformulerat o starkt inlägg.
Tack Helen <3
Jag måste erkänna att jag trodde att vården var bättre. Läkare ska ju vårda o göra bättre inte såra och göra sämre.
Jobbar inom vårdens utkant som personlig assistent. Har ibland nöt läkare som är väldigt dåliga på att möta min brukare som människa. Rent elaka ibland. Men att de skulle ha så dålig människo (kvinno) syn hade jag aldrig trott.
Du skrev en väldigt bra text sömn jag kommer att dela vidare på min fb sida.
Tack
Ja det är sorgligt & hemskt att någon som ska jobba med sjuka & utsatta människor får bete sig på det här sättet. De flesta är ju trots allt både duktiga & empatiska, vi får inte glömma det <3
Tack för en välskriven och rak text!!!
Tack Charlotte <3
Tack! Väldigt bra skrivet. Väldigt beskrivande och sanningsenligt! Tack!
Tack Carina <3
Hörde Nina Rung tala i sextio sekunder om hur vi alla kan bidra till att minska kvinnoföraktet. UN Women låg bakom.
Så fick jag se att det samlats en liten herrklubb under hennes inlägg. Ett litet herrsällskap som så gott de förmådde gjorde sig både roliga och hatiska om det sagda.
Till dessa herrar vill jag bara säga: Ni kanske inte känner till detta, men vi lyder alla under samma lag. Om några år är flera av oss döda. Om många år är vi alla döda. Då kommer gräset på era gravar att vissna av skam över den odugling som vilar i jorden sex fot under. I skam över den vilsegångna man som använde sitt korta, dyrbara liv till att känna, odla och sprida hat istället för kärlek.
Åh så ruttet! Jag hejar på Nina & alla goda krafter som aldrig ger upp kampen <3
Tack för en jättebra text, toppen att ha med i verktygslådan i diskussioner!
Jag är så otroligt glad för #metoo-rörelsen, att den blivit så stor och stark att det nu faktiskt fungerar att påtala kränkningar (vilket det ju inte gjort tidigare, som du så tydligt visar). Så många som utan att ha den här starka vågen i ryggen inte skulle ha orkat eller vågat berätta, av rädsla för att dels inte bli tagen på allvar och dels förlora alla möjligheter på jobbet. Nu hörs kvinnorna, de lyssnas på, och det de berättar får konsekvenser för förövarna.
Någon sa att det här är den största rörelsen för kvinnor sedan rösträtten. Jag blir alldeles överväldigad av lycka att det händer! Att det händer nu, när min dotter precis kliver in i vuxenlivet. Att jag får uppleva det, ett så otroligt viktigt skeende som kommer att lämna spår i historieböckerna!
Åh ja det är fantastiskt att få var en del av detta! Tack Karin <3
Tack för en välformulerad text, det händer något i samhället och jag har stora förhoppningar på de yngre generationerna som är en del i detta nu att verkligen sätta punkt för åratal av ”accepterat” förtryck. När man själv analyserar sitt beteende och med den slamptaktik man använt för att å hem hos grabbarna så blir jag mörkrädd. Jag har alltid gillat att hänga med killar, men i retroperspektiv så har det varit på deras villkor. Jag är glad att jag mognar och kan omvärdera verkligheten, se andra värden och stå upp för kvinnorna.
Tack Malin <3
Och vad härligt att vi kan lära oss nya saker & välja att göra på nya sätt genom hela livet!
Bra att detta äntligen diskuteras. Viktigt att även belysa den makt och tolkningsrätt som män automatiskt har i alla sammanhang .Kvinnor diskimineras och deras åsikter och kunskaper förminskas och osynliggörs fortfarande i många sammanhang. Det gäller i kontskter med myndigheter, på jobbet, i affären, i föreningen , ja överallt. Samma kompetens bedöms olika. Kvinnor lyssnas inte alltid på i samma utsträckning som män. Ett nej kan till och med uppenbarligen tolkas som ett ja? Märkligt . För det är väldigt många som sagt nej väldigt många gånger i väldigt många år i väldigt många situationer.
Tack Elisabeth, och ja det är bra att det nu är en öppen diskussion i hela samhället, startskottet på verklig förändring!
Det är verkligen en superbra, genomtänkt och genomarbetat text du skrivit – TACK!
Det dröjde ett tag innan jag gjorde en #metoo för det finns så mycket skam i att ens erkänna för mig själv vad jag varit med om… Och jag sa inte ifrån heller … Alla i familjen förstod vad min farbror hade gjort med mig och hans fru sa ”Om han har rört dig slår jag ihjäl honom”… så jag sa inget… Som barn kan man liksom inte bära ett sånt utlåtande på sina axlar. Jag kunde i alla fall inte… Och jag hade fått nya kläder som alla sa jag såg så vuxen ut i så det var ju säkert mitt eget fel då…
För 10 år sedan var jag ihop med en fantastisk man som hjälpte mig äga min sexualitet på mina villkor – ”sedan dess äger jag min kropp” ville jag skriva, men det är inte sant. Även om den relationen flyttade jättemycket för mig är det fortfarande en ständig kamp för mig att sätta gräns mot män…
Åh Charlotte, din berättelse sätter fingret på varför det är så viktigt HUR vi pratar om saker. Och att vi tänker på hur vi pratar med barn. Jag håller verkligen med dig, vilket barn kan bära det på sin axlar? Inget barn vill jag säga. Det blir så fel att skrika om dödstraff & våld & döda & slå när det är precis de sakerna vi behöver mindre av. Det kan aldrig leda till någon positiv förändring.
Kram på dig & tack för din kommentar. <3
Vill tacka för din bra oxh viktiga text. Blir så ledsen av att läsa alla hemska händelser. ?
Tack Marie & jag blir också ledsen, det är helt ok. Det betyder bara att vi är hela & levande människor. Kram <3
Tack för din text. Jag vet inte hur jag hamnade på din sida eller vem du är, men din text är klockren. Exakt så här är det. Och männen verkar inte förstå varken att de gör fel eller varför vi kvinnor ”inte säkert ifrån”. Eller… Jag tror inte att de VILL förstå. För som du skriver så är detta en patriarkal kultur som både kvinnor och män vuxit upp i, och männen har hittills aldrig behövt se på sitt eget agerande. Metoo-vågen är så extremt viktig, eftersom den väcker debatt och eftersom fler och fler börjar skriva och berätta. Jag hoppas att denna våg inte ebbar ut med tiden, utan fortsätter växa till en tsunami. ❤
Tack Helena & jag håller med. För många människor finns det vinster i att ”inte förstå” men den tiden är förbi nu. Tsunamin är här. Kram!
Min övertygelse har alltid varit att ingen ska behandlas illa av något annat skäl än att de GJORT något för att förtjäna det. Det jag ser i #metoo är människor som farit illa. Det är fantastiskt att alla dessa berättelser kommit fram.
Det jag inte förstår är att det så ofta kopplas till en ide om att männen är onda. Att generalisera föder offer, och om det är slutsatsen kvinnor drar av #metoo kommer inget att bli bättre. National victimization survey i USA visar t.ex. att sexuellt våld används i betydligt större grad 1) mot män och 2) av kvinnor än man tidigare trott, mycket närmare den andel som gäller för kvinnor som utsätts.
Det finns många offer därute. Både män och kvinnor. Skall en förändring ske kommer alla goda krafter behövas… så generalisera då inte, hur lockande det än är.