Ni vet att ett viktigt syfte med den här bloggen är att fundera över faktorer som gör att våra liv ofta är ganska ojämställda trots att ”alla” vill leva jämställt.

Många av er som läser tycker nog att det känns både rimligt och rättvist att dela på ansvaret för hem & hushåll, om ni har barn kanske dela på föräldraskapets bördor och glädjeämnen. Det är så himla lätt att SÄGA självklara saker. Som att det är självklart att dela och hjälpas åt. Men i verkligheten är det lika svårt för någon som aldrig tänkt eller tränat på beteendet att ansvar för emotionellt arbete eller projektledarrollen som det är för vissa av er att föreställa er att kläder som signalerar flickighet kanske inte är djävulens påfund? Jag kommer att skriva mer om det framöver men först måste vi prata om sådant som inte går att prata om.

Det finns ingenting som är objektivt, vi är alla summan av våra tänkta tankar.

Tillsammans (på samhällsnivå) har vi bestämt att det som anses ligga ganska nära någon slags objektiv sanning är att mäta & räkna. Att titta på stora grupper,  populationer eller som det ofta kallas i tex feministisk forskning, strukturer.

Men det finns språkliga hinder för att vara FÖR objektiv. Ett supertydligt exempel är professor Agnes Wold. Hon kör strikt på objektiva forskningsdata, läser stora forskningsöversikter och säger sedan EXAKT det siffrorna säger. Det här borde anses vara höjden av objektivitet och vetenskapligt tänkande. Men.

DET ÄR INTE POPULÄRT. DET FUNGERAR INTE.

Att säga att det är ”ok att dricka något glas vin under graviditeten” går emot allt vi någonsin lärt oss. Åtminstone har jag aldrig hört något annat än att det är en fullständigt sinnessjuk och horribel grej att göra. Det finns så mycket moral, rädsla, hot och skam inbyggt i vår syn på detta. (Typ det mest tabubelagda i vårt samhälle att som mor riskera att skada/döda sitt eget barn.)

Det som vi egentligen vet är närmast den objektiva sanningen, det vill säga att det inte finns någon forskning som visar att några få glas vin under graviditeten ger fosterskador spelar ingen roll. Hotet upplevs ändå för stort. Det är ok att att ha ”råkat dricka” om du inte visste att du var gravid (det är nog både en och annan som gjort det) men OM du visste och ändå gjorde det, då jävlar.

Således blir Agnes Wold omtalad som en ”galen, livsfarlig lögnerska. Den största idioten som någonsin vandrat på jordens yta.” etc etc. Inte bara av de vanliga jättearga männen utan även av feminister och andra kvinnor.

Jag har ett annat exempel, det är en kille Amir Englund, som forskar om Cannabis, exakt samma sak. Spelar ingen roll hur många studier han visar. Korrekta siffror och viktig forskning om Cannabis. Det är INTE gångbart eller populärt, och många normalt sett akademiska personer stänger av. Vägrar lyssna.

I vår kultur är det ok att dricka alkohol (förutom när du är gravid då ;)) men LIVSFARLIGT ATT RÖKA CANNABIS!!!! Spelar ingen roll vad forskning & statistik visar. För VI VET och KÄNNER att det är fel.

Det är nästan omöjligt att prata & diskutera utanför det som kallas en normativ diskurs.

En språklig sanning som är etablerad på samhällsnivå.

Att ändå göra det innebär ett pris. Att ses som en lögnare eller som en samhällsfarlig person. Att bli bespottad. Som Ellen Key. Eller Kerstin Thorvall. De hade viljan att vara modiga på sin tid. Bägge blev i princip landsförvisade. Det fungerade inte att prata/ skriva som de gjorde. Det var inte gångbart. Inte populärt. Men de gjorde det ändå.

Så därför vill jag passa på att säga tack för att du vågar Agnes Wold.