*Här sitter jag och överanalyserar livet som vanligt*

Jag fick för ett tag sedan en kommentar från en manlig läsare som jag funderat lite på. Så här skrev Magnus:

”Står mycket tänkvärt i texten. Det som handlar om mer vardagliga spörsmål. Arbetsfördelningen i hemmet, hur vi män lämnar saker åt slumpen och sambos, fruar m.m får ökad arbetsbörda. Hur vi slentrianmässigt tänker: ”jag är väl snäll” och brister i självreflektion. Där är jag med. Men när argumentationer som dessa glider över på de stora maktstrukturerna, makroperspektivet så får jag alltid för mig att Sveriges mäktigaste kvinnor; Anna Kinberg Batra, Annie Lööf, Busch-Thor, Annika Falkengren (VD SEB), Helena Stjernholm (VD industrivärlden), Birgitte Bonnesen (VD Swedbank), Allison Kirkby (VD Tele2), ja även de tyngsta kvinnliga ministrarna i S/mp-regeringen. Ylva Johansson, Margot Wallström, Magdalena Andersson, Karolina Skog m.fl. m.fl. att dessa inte haft tid att överanalysera könsmaktsordning, genusteorier osv. Det tar en väldigt massa energi, tid och så vidare i anspråk. Man kan fundera på hur mycket de egentligen snöat in på sånna här frågor, argumentationer, analyser, teorier som står ovan och hur mycket de låtit sig uppröras och förbittras i detta i förhållande till hur mycket de istället satsat på att ta plats, ta initiativ och satsat på personlig utveckling. Frågan är också om inte de gör mycket mer för att bana vägen i makro-perspektivet för jämställdhet och feminism än alla förståsigpåare på nätet. Jag har en dotter och jag hoppas verkligen hon får samma möjligheter och chanser som alla pojkar får. Men jag ska göra allt för att övertyga henne om att det som kommer leda henne fram är hennes ambition och prioriteringar. Att hon kan göra och bli vad hon vill – för det tror jag att hon kan i detta land. Skulle hon börja tänka för mycket på det som står här ovanför, det som står i vägen, det som bromsar henne i hennes , i hennes liv, i hennes studier. Då tror iallafall jag att chansen minskar att hon blir partiledare, bankchef eller VD (om det nu är det hon vill). Men då är jag precis som de kvinnliga partiledare liberal mittenväljare, så vad vet jag.”

Den här kommentaren tycker jag egentligen känns hyfsat nyanserad och det används inga könsord för att beskriva mig eller mina feministiska allierade. Magnus har helt enkelt tagit sig en funderare och bestämt sig för att dela med sig av sina tankar. Jag gillar ju att analysera språk och makt, så jag har i min tur valt att plocka ut vissa partier ur Magnus kommentar och fundera över ordval:

”m.fl. att dessa inte haft tid att överanalysera könsmaktsordning, genusteorier osv. Det tar en väldigt massa energi, tid och så vidare i anspråk.” 

Magnus tycker att det verkar som att kunskap och intresse för frågor om könsmaktsordning och genusteorier verkar vara något som människor med lite för mycket tid håller på med. Han har absolut rätt i att det tar energi och tid i anspråk. På samma sätt som min psykologutbildning tog energi och tid, 5 år av mitt liv, om jag ska vara specifik. Jag tänker att alla människor som vill bli bra på något idrottare, forskare, fågelskådare, läkare, snickare, lärare osv osv behöver lägga både mängder med tid och energi på det. Det går liksom inte att göra något utan att lägga tid på det. Något annat som jag tänker tar framförallt kvinnors tid och energi i anspråk är obetalt hushållsarbete och vård av barn. För att inte prata om inredning, sina manliga partners känslomässiga behov, att vara den som håller koll på alla detaljer som rör hemmet och familjeprojektet AB.

Sen har vi förstås ordvalet:

ÖVERANALYSERA (Vilket betyder ungefär samma som att överdriva, älta eller övertänka. Finns också språkliga kopplingar till kön, när jag googlar ordet kommer det upp en mängd artiklar om ”tjejer som överanalyserar sina förhållanden” och så vidare.) Jag har svårt att tror att Magnus skulle sagt att en forskare i matematik överanalyserar siffror, eller att en historieprofessor överanalyserar hur världen och samhället fungerade innan nutiden?

Men det stannar inte där:

”Man kan fundera på hur mycket de egentligen snöat in på sånna här frågor, argumentationer, analyser, teorier som står ovan och hur mycket de låtit sig uppröras och förbittras i detta i förhållande till hur mycket de istället satsat på att ta plats, ta initiativ och satsat på personlig utveckling.”

Igen lyfter Magnus hur problematiskt det är att snöa in på feministisk teori och drar en direkt koppling till att de som är kompetenta och kunniga inom det området också är = upprörda & förbittrade 🙂

Magnus ger här också lite tips på vad han tänker att alla förbittrade och upprörda feministkvinnor istället borde ägna energi åt:

1. TA PLATS
2. TA INITIATIV
3. SATSA PÅ PERSONLIG UTVECKLING

Det Magnus egentligen säger är alltså att personer (kvinnor) som är feminister, inte samtidigt, kan ta plats, initiativ eller satsa på personlig utveckling. Det är jätteroligt tycker jag och det finns så många lager i detta. Som alla vet är ju män experter på att ta plats, det gör de överallt och hela tiden, i lokaltrafiken, i media, i livet. Och som alltid har ju stereotypt manliga beteenden hög status (det vet vi som ägnat en massa tid och energi åt att kartlägga genus, normer & makt) så att ta plats och armbåga sig fram är ju väldigt fint i motsats till att tex ge andra utrymme, backa och lyssna in. Personlig utveckling kan säkert vara jättebra, men ärligt talat är det en så diffus term att jag inte ens vet vad det betyder? Eller rättare sagt, jag vet allt för väl att det kan betyda tusen olika saker beroende på vem jag frågar.

Till sist lyckas också Magnus smyga in kängan där i mitten av texten. Han behöver inte kalla någon för feminazi, han behöver inte vara otrevlig, det är så himla lätt att trycka till någon med ett leende på läpparna och faktiskt är det mer effektivt än att bara bröla och hata:

”Frågan är också om inte de gör mycket mer för att bana vägen i makro-perspektivet för jämställdhet och feminism än alla förståsigpåare på nätet.”

Igen så tänker jag att självklart, högt uppsatta politiker och företagsledare har mer formell makt än en privatperson som bloggar. Men är det inte så att högt uppsatta politiker har mer formell makt än de flesta i det här samhället? Både på nätet och IRL? Förståsigpåare är inte heller ett särskilt neutralt ordval utan synonymt med ord som ”viktigpetter” eller ”besserwisser”. Här någonstans så börjar jag nu överanalysera Magnus åsikter om folk som är intresserade av och skriver om feminism på nätet.

[Jag tror att han inte gillar oss. Han tycker att jag borde ägna mer tid åt personlig utveckling och mindre tid åt sån här skit va?]

Magnus har en dotter. Han kommer definitivt inte att uppmuntra henne att ägna tid och tanker åt så fåniga och tidskrävande grejer som att krossa patriarkatet. Magnus kommer att peppa henne att armbåga sig fram till en värdefull position i samhället.

Lycka till med det Magnus.

Under tiden fortsätter vi förbittrade och upprörda förståsigpåare på nätet att överanalysera mera.