Ber verkligen om ursäkt. Plötsligt blev det oannonserat sommarlov i bloggen.

Nu har jag någonting helt annat, och viktigt att skriva om, så jag kastar bikinin åt sidan och sätter mig vid datorn.

Jag har följt Elisabeth Massi Fritz och hennes jobb för brottsoffer, hon är enligt mig en av de viktigaste personerna i Sverige just nu. Ni vet vi är många som beskriver och skriver och pratar om hur för jävla illa det är, men Elisabeth och hela hennes advokatbyrå (som enbart består av kvinnor! När någon frågade ”varför bara kvinnor?” svarade Elisabeth ”jag anställer bara de bästa helt enkelt”)  jobbar verkligen aktivt och i praktiken med förändring.

Jag tror inte att någon ifrågasätter att Elisabeth Massi Fritz har enorm kunskap i ämnet sexualbrott, en advokat som har över 25 års erfarenhet teoretiskt OCH i praktiken. När hon går ut och säger att massmedias vinkling av sommarens ”våldtäktsvåg” är helt felaktig så tänker jag att vi verkligen borde lyssna:

”Advokat Elisabeth Massi Fritz, företräder framför allt brottsoffer som har utsatts för just sexualbrott, tycker att det är problematiskt att mycket av mediabevakningen fokuserar på sexualbrott som begås på offentliga platser och att tafsande och våldtäkter ofta framställs som ett nytt fenomen.

– Det här är vardagsbrott som nästan uteslutande begås av män mot kvinnor. En kvinna som blir våldtagen i sin säng av sin pojkvän har kanske inte lika stort nyhetsvärde som en våldtäkt som begås av en främmande man i publikhavet på en musikfestival, men det är ett lika allvarligt brott.”

Ni kan läsa hela artikeln här.

Samtidigt pågår andra diskussioner i vår lokala tidning Norran:

Män som sitter i kommentarsfält och vet hur det ”egentligen är”. (Att jag också tycker att det är skandalöst och totalt ansvarslöst av Norran att låta det här pågå är en annan diskussion.) Men här har vi män som, vad jag vet, inte har jobbat med sexualbrott, kvinnor och brottsoffer i 25 år. De är definitivt inte advokater. Jag har aldrig i något sammanhang (Skellefteå är ju inte världens största stad) sett de här männen engagera sig i kvinnorättsfrågor eller någon annan fråga som har med våldsutsatta kvinnor att göra.

Jag vet att ni tänker att jag är lite korkad nu. För det är ju helt uppenbart för alla som har begåvats med någon slags tänkande hjärna att se att de här männen helt öppet, och utan att skämmas, låtsas att de ”bryr sig om kvinnor” när de bara är rasister fyllda med hat och avsky.

De bryr sig inte om kvinnor de hatar bara andra människor.

Jag går in och ser att jag och den ena killen har gemensamma vänner på Facebook och jag tänker ser ni det här? Hur känns det att vara vän med någon som kallar barn som flyr från krig, skräck och fasor för ”skäggbarn/lyxflyktingar” (det är så vidrigt att det tar emot att överhuvudtaget skriva orden).

Jaja hur som helst.

Svenska män, som är rasister, bör kanske INTE vara de vi ska lyssna på i debatten om sexualbrott.

Jag föredrar som sagt var en advokat med över 25 års erfarenhet i både teorin OCH praktiken.

Hon beskriver det hon sett och som all den samlade kunskapen visar, så här:

– ”Vi måste prata mer om de förövare som inte är en man som gömmer sig i buske i en park, utan som kanske är mannen du älskar och trodde att du kunde lita på. Våldtäktsmän är inte monster, och det går inte att se på utsidan vem som är kapabel att begå sexualbrott.”

Glöm aldrig det. Vi behöver prata om det som är svårt på riktigt. Att sitta i ett kommentarsfält och skriva hatdrypande rasistiska kommentarer har ALDRIG hjälpt en enda kvinna. Vi behöver jobba med oss själva, med män och kvinnor i vår närhet. Med normer och språk. Med beteenden. Med våra nära och kära.

Vi behöver lyssna på de som verkligen besitter kunskapen.